Allt om romaner

Under tusentals år har människor berättat historier till varandra. När skrivande uppfanns, kunde man skriva ner sina berättelser för kommande generationer att läsa. Sagor om Gilgamesh från Mesopotamien och Beowulf från Danmark är världsberömde exemplar på sådana. En roman är en relativ lång prosaberättelse (med genomsnittlige cirka 50 000 ord) medan en kortare roman kallas för en novell.  Både räknas som skönlitteratur. Berättelsen kan skrivas i första person form eller tredje person formen. Det finns olika genre inom kategori roman såsom deckare, thriller, science fiction, fantasi och historisk fiktion. Science fiction som man kan förstå från namnet, är en ny lånad begrepp från den engelskspråkiga världen. Men så gott som alla romaner har samma grundläggande delar:  karaktärer, miljö, intrig, konflikt och en upplösning.

Hur fungerar de grundläggande delarna?

Karaktärer eller rollfigurer förekommer i alla romaner.  Det är dom som berättelsen handlar om. Det inkluderar inte bara huvudpersonen utan också mindre viktiga människor som ingår i romanen. Skrivas romanen i första personen är det lätt för läsaren att identifiera med huvudpersonen. I en historisk roman kan huvudpersonen vara en historisk figur som avledde för många år sedan eller en påhittad person som råkar vara på plats under några historiska händelser. Miljön är där berättelsen äger rum.

alla romaner har sina egna karaktärer med sin berättelse

Det kan vara en påhittad miljö som i fantasi romaner men det måste ha intern konsistens. Även en imaginär värld behöver ha intern konsistens eller det kommer att förlora sin trovärdighet. Annars tappar läsaren intresse i berättelsen. Tolkiens Sagan om Ringen är ett bra exempel av en påhittad värld med sina egna regler och begränsningar. Ingenting händer slumpmässig utan att handlingar utspelar sig enligt Tolkiens ramar för sina berättelser.  Meningen är att få en blick i en annan värld samtidigt som man får insikt i sin egen. Intrig är de handlingarna som pågår under berättelsen. De håller berättelsen i gång i dennes resa mot resolutionen kan man säga. Vad gör karaktärerna för att kunna nå sina mål eller lösa sina problem? Hur påverkar de varandra? Samarbetar dom? Eller motarbetar dom varandra? Hur hanterar de konflikterna som uppstår under berättelsen? Konflikt är hur huvudpersonerna i boken har ett hinder att övervinna eller ett problem att lösa. Det är motorn som får romanen igång. Konflikten kan vara intern som i en psykologisk thriller där huvudpersonen måste gräva djup ner i sitt psyke för att hitta svar. Eller konflikten kan vara extern som när huvudpersonen måste kämpa mot en fiende eller överleva en naturkatastrof. Upplösning är när och hur romanens huvudkonflikt löses. Man hittar mördaren i en deckare eller kärleksparet får leva lyckliga i alla sina dagar i en kärleksroman. Det är katharsis för läsaren när spänningen som byggs under romanens utveckling till sista tar slut. Om författaren tänker skriva en uppföljare kan romanen sluta på en rysare. Men i slutändan leder berättelsen till en resolution även om en tillfällig sådan. Så gott som alla romaner följer denna struktur. Vissa romaner fokuserar mer på karaktärsutveckling medan andra fokuserar mer på handlingar. Men hindret övervinnas och läsaren får anda ut. Allt är tryggt till sista.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *