Historiska romaner

Den brittiska skalden och författaren Sir Walter Scott, mest känd för romanen Ivanhoe från 1820, betraktas som den historiska romanens fader. Historiska romaner är inte detsamma som klassiska romaner. De sistnämnda kallas för klassiska eftersom att de har kommit att bli klassiker genom att upptas i litterär kanon, inte för att de nödvändigtvis behöver behandla något klassiskt eller historiskt. De historiska romanerna däremot utspelar sig alltid i historisk tid där miljöerna och de omkringliggande förutsättningarna för handlingen har identiska eller stora likheter med verkligheten. Romanfigurerna och de specifika händelserna kan dock vara påhittade. Det förekommer även att författaren låter en historiskt verklig person framställas i en fiktiv miljö, till exempel som i fallet med Kleopatra. Författare som skriver historiska romaner försöker alltid utgå från vad forskning som arkeologer, sociologer eller historiker har kommit fram till står närmast verkligheten, även om genren fortfarande är fiktion. Som ett exempel kan man nämna Grottbjörnens folk där författaren Jean M. Auel inför skrivandet av boken tog reda på levnadsförhållandena för neandertalare i Europa: hur och vad de åt, sociala och religiösa riter som förekom, hur de kommunicerade och så vidare. Dessutom förhöll han sig till den vetenskapliga teorin om att fortplantning mellan neandertalare och homo sapiens var möjlig. Genom en sådan research kunde M. Auel skriva den omåttligt populära historiska romanen som utspelar sig för över 30 000 år sedan.

Kärlek i historiska romaner

Angélique

Även om den historiskt förflutna tiden och hur författaren förhåller sig till den är central i historiska romaner, kan det överordnade temat vara något annat, till exempel kärlek. Kärlek är ett mycket vanligt motiv i historiska romaner och har så varit sedan 1600- och 1700-talet. Bokserien Angélique, skriven av Sergeanne Golon, en pseudonym för Serge och Anne Golon, låter huvudfiguren agera kvinnlig riddare för den högst stående kärleken, samtidigt som läsarna tas med på geografiska resor till historiska platser som är beskrivna helt efter den korrekta förlagan. Det handlar om slottet i Versaille, franska provinser som Ludvig XIV lagt under sig vid tiden för utspelandet och Barbary, dagens Marocko för att nämna några.

Historiska romaner eller historisk fiktion

En annan benämning för historisk skönlitteratur är historisk fiktion. Distinktionen mellan begreppen är något subtil, men generellt kan den historiska fiktionen vara skriven med större subjektivitet. Genren växte sig stor under 1800-talet, vid tiden för nationalismens framväxt, vilket gör att de sociala konflikter som skildras inte nödvändigtvis beskrivs neutralt utan färgad av författarens egna eventuella ståndpunkter och åsikter. Berättelserna om Robin Hood är ett exempel på historisk fiktion. Den fredlösa luffaren Hood som tar till civil olydnad till förmån för de fattiga i samhället kan man tänka sig är ett uttryck för samhällskritik eller satir. Ursprunget till Robin Hood är något höjd i dunkel, eftersom berättelsen återberättats och smyckats ut med allehanda detaljer och sidospår under historiens gång, men kan skriftligt spåras bak till 1377 och William Langlands Piers Plowman. Då handlingen utspelar sig mer än 100 år tidigare, i 1200-talets England, betraktas den som historisk fiktion även om den skrevs för så pass längesedan i dagens mått mätt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *