Arbetarromaner av Eyvind Johnson och Harry Martinson

Genom tiderna har Sverige haft många författare som blivit kända för sina skildringar av arbetarnas liv och vad som egentligen är arbetarromaner har det funnits olika åsikter om där vissa hävdar att böckerna ska vara skrivna av arbetare eller vara född i just den klassen medan andra hävdar att det räcker att boken ska handla om just arbetare. Ivar Lo-Johansson sa på sin tid i början av 1900 talets första halva att allt det spännande sker i arbetarklassen och just hans skildringar om statarlivet bidrog mycket till att just statarsystemet senare upphävdes. I värden finns det många idag kända författare som skildrat just arbetarlivet och spontant tänker jag på Charles Dickens som bland annat i sina böcker Oliver Tvist och David Copperfield skrev om barns arbete i fabrikerna men det är kanske först i slutet av 1800 talet då arbetarrörelserna växer och blir populära som vi ser mer romaner som skildrar just arbetarna liv och öden. En av föregångarna på den tiden var bland annat Emilie Zola som skrev om den stora gruvstrejken 1885 men även Amerika har hade ett antal författare som bidrog till skildringarna med kanske Jack London som en av dom mest framträdande med bland annat Martin Eden som var lite grann en självbiografi, just Jack London har av många senare författare setts som en förebild och använt han som skola för hur man ska skriva romaner.

Eyvind Johnson och Harry Martinson

Andra svenska författare som var förebilder inom området var Eyvind Johnson och Harry Martinson som fick dela på Nobels litteraturpris 1974, Eyvind som debuterade på 1920 talet och fick sitt stora genombrott under 1930 talet skrev bland annat den självbiografiska Romanen om Olof som var en självbiografi och idag nog får anses som en av hans största och kända verk men innan dess hade han skrivit en del romaner om livet i småstäder uppe i Norrland. Eyvind tillbringade många år utomlands ibland annat Berlin och Paris och skrev i slutet av 1930 talet en hel om nazismen och fascismen som han tidigt såg som ett hot och hans bok Nattövning från 1938 beskriver en hel del av dessa ismers intåg och påverkan i Sverige på den tiden, ett ämne som idag för många känns mer aktuellt än på många år. Harry Martinson debut som författare skedde 1927 med en dikt som hette sanningssökaren 1927 i tidningen arbetaren och dom närmaste åren hade han ett antal dikter som publicerades i arbetartidningar innan hans bokdebut skedde 1929 med en diktsamling som hette Spökskepp. Av vissa på den tiden ansågs Harry som en av dom största naturbegåvningarna som någonsin skådats inom litteratur och eftersom han var frivillig i det finska vinterkriget och skrev då bland annat Verklighet till döds som skildrar hans erfarenheter under detta krig och efter ett par diktsamlingar och romaner efter krigsårens slut blev han som den förste någonsin proletärförfattaren någonsin invald i svenska akademin 1949 och hans livsöden efter det går utmärkt att läsa mer om  på Harry Martinson sällskapets hemsida som har samlat det mesta om denna föregångare inom svensk arbetslitteratur.